Sju medlemmar ur TanzAlings styrelse, Pär och Lisbeth Alm, Lennart Mattson, Janne Bengtsson, Anders Jonsson, Ingela Gillqvist samt valberedningens Krister Nääs, gjorde en oförglömlig resa till Nzega.
Start en tidig morgon från Landvetter den 30 oktober och framme på hotellet i Arusha vid tiotiden på kvällen. Kort natt och sedan var JM Tours på plats igen på morgonen med en bil.
Vi passade på att köpa en mängd snygga tyger till kassar och sedan var vi på väg mot vårt mål. Lunch i Babati på hotellet vi bott på i april 2013. Där väntade en överraskning; volontären Anna, som många har träffat i Nzega tidigare.
Inte mycket hände på vägen utan vi kom fram vid åttatiden på kvällen till en god måltid som Eva och Elisa hade gjort i ordning. Det var varmt och varmare skulle det bli. Torrt, men det hade ändå kommit enstaka regnskurar. Regnperioden var på väg.
Underbart att vakna nästa morgon till de vanliga ljuden. Bland annat Hadadafåglarna som skrek gällt, som vildvittrorna i Ronja Rövardotter. Nån påstod att Astrid Lindgren hade inspirerats av dessa högljudda fåglar till det lätet. Morgonpromenad runt i området under kraftledningen och frukost med massor av frukt och annat gott. Sedan var det slut på lugnet. Arbetet började. Eller utforskandet, om man så vill.
Vi var på getmarknaden och somliga åt getsoppa; Bernadetha var med oss och hon drog med sig de djärvaste, Janne och Lisbeth, att pröva denna delikatess. Andra köpte fina rep men brydde sig inte om att ropa in en get.
In till stan och marknaden. Det var tyger som skulle väljas ut och telefonkort som skulle köpas, pallar som skulle beställas och frukt inköpas. Träffpunkt Dianas, i vanlig ordning. Och den första Tangawizin! Dessutom är alla som kommer utifrån nu tvungna att registrera sig vid Immigration Office. Så det hjälpte oss vår chaufför Freddie med.
Vi hann med en kvart vid poolen innan det var dags att testa Nezias Pizzeria. Hon hade gjort massor av pizza av olika sorter. Alla goda och vackra att se på. Tillbaka till Tazengwa och nu cykeltur till Mhoja. Det var ju väldigt torrt i markerna så ganska lättcyklat. Vi tittade på hans marker och traktens alla barn beskådade oss i sin tur. Tillbaka i lätt regn och så var det middag hos Pendo. Gott som vanligt!
Efter denna första innehållsrika dag satte vi oss vid det stora runda bordet vid poolen, något som blev en trevlig vana när vi hade varit ute, och gick igenom vad som hade hänt och vad som skulle göras framöver.
Söndag morgon nalkades med cykeltur för en del och promenad för andra. Kyrkan väntade men vi var en för liten kör för att sjunga så vi bara njöt av de andras framträdanden. På detta väntade ett härligt kyrkkaffe vid poolen och ett och annat dopp. Folk kom och hälsade på och nya möten planerades. Lunch på plats och därefter en kort sväng till Esta med de nya tygerna.
På kvällen var vi bjudna till Isaack och hans familj. Vi var spända på att se hans nya hus, vilket Lisbeth och Ingela hade besökt i mörkret 2013. Vi passade på att gå igenom veckans arbete och kollade upp att allt var ordnat, för redan nästa morgon skulle vi köra igång våra officiella besök. Väl hemma igen fortsatte vi planera för veckan vid vårt bord ute. En härligt varm kväll med stormbyar.
Till DEO nästa morgon, men han var iväg och fixade för de nationella prov som hölls över hela landet för årskurs två. Vi träffade DED och förankrade våra planer och projekt. Ett kort möte med dr Gwambaye på en vårdcentral där han hade preventivmedelsrådgivning åt ett 30-tal kvinnor.
Några av oss var på Bulunde Secondary School och träffade våra fadderelever. Stämningen på skolan var positiv med en ny engagerad rektor och många fler lärare. Det fanns fler böcker till eleverna och rent allmänt hade skolan fått ett uppsving. Där försiggick nationella prov med en vakt utanför skolsalen, k-pistförsedd!
Sedan var det dags för lunch på stan, sokon för lite intressanta kryddinköp samt några tyger till, åt somliga av oss! Eftermiddagen var vikt åt korgfamiljen för inköp och besök i deras kyrka för att titta på pastorsbostaden som byggts på en tomt för pengar skänkta av församlingen i Skogsbygden.
Och middag på kvällen hos Enok och Lucia, en kort promenad ner i allén i Tazengwa by. De var bekymrade över den nya asfaltvägen som byggs bakom deras fina hus. Alldeles utanför husväggen, men myndigheterna tycker inte att det är för nära!
Tisdagen var fylld med besök. Vi började med Kili Secondary School och hade ett långt möte med rektor Katirige. Fortfarande låter kommunens installation av el fram till skolan vänta på sig. Priset Tanesco har satt är löjligt höga 75 miljoner Tsh. Till saken hör att man drar fram el över hela landet och att priset har sjunkit rejält. Så än hänger elledningar och lampor obrukbara runt om i skolan!
Vi träffade de flesta av våra fadderelever och tittade runt i no-sal och bibliotek. Där finns nya läroböcker som det är meningen att lärarna ska komma och ta med till lektionerna. Brunnens pump stals för ett bra tag sedan och Katirige ville gärna att den ska kunna tas i bruk igen. Vattentanken, som TanzAling låtit bygga, hade fortfarande ingen kran, även det något som behövde åtgärdas.
Vi hade också kommit överens om att ha ett kort möte med Kili selected committee från Mamaidprojektet. De tre mammorna kom men läraren hade bytt skola och eleven var tyvärr sjuk. Det blev ett kärt återseende. Så kul att träffa dem igen och få höra hur det hade gått sedan förra året. De berättade om praktiska åtgärder som att ha följt med kvinnor till testning, mm. I minst två fall hade det då visat sig att det inte var hiv/aids, utan andra behandlingsbara enklare sjukdomar, de led av.
Det kom också fram önskemål om engångshandskar då vissa kvinnor bl.a. hjälpte till med födslar. Ett önskemål som vi funderade över och kom fram till kunde vara en lämplig gåva till selected committee dag två i vårt fortsatta projekt. Men också att det egentligen var vårdcentralers och sjukhusets sak att se till.
Efter en trevlig lunch åkte vi till Bulunde primary. Där hade ju Isaack genomfört nästa Mamaidseminarium med Dr Msuyu, utan att vi var med. Vi var mycket spända på att träffa kvinnorna från den selected committee. Även här kom tre mammor men ingen elev eller lärare. De var inte riktigt färdiga med sin information utan skulle ha sitt uppföljningsmöte med rapportering under senare delen av hösten, så vi pratade lite löst om hur det hade gått. Även de var entusiastiska över sitt uppdrag. Bl.a. sa de att de tidigare hade fått en massa olika utbildningar om än det ena än det andra men att inget hade hänt därefter. Vi undrade vad som var skillnaden nu. ” Vi fick ett uppdrag så då gjorde vi det!”
Är det så enkelt, kan man undra. Att man helt enkelt inte har låtit de själva arbeta med det som berör dem? Intressant! Vi gjorde en annan erfarenhet som vi genast tog till oss. Isaack har ju lett arbetet med båda grupperna, Kili och Bulunde, men det behövs en kvinna, insåg vi, när han gick ut och det var som att trycka på en knapp. Mödrarna kom igång och pratade i munnen på varandra!
Fortfarande är strukturerna fasta i vad män och kvinnor gör så är det en kvinna som anför har de enklare att uttrycka sina åsikter. Detta kan vi använda när de ska rapportera efter sina två månaders arbete ute i bydelarna.
Hem efter en lång dags arbete och middag hos Simone, vår byggmästare, på kvällen. Där passade vi bl.a. på att diskutera de olika brunnsprojekten som var igång och hur Kilis brunn kunde lagas. Även att vattentankens kran måste fixas. Han skulle också titta på brunnen i Isagehe.
Hem till rundabordskonferensen på Tazengwa där vi hade en intressant diskussion om brunnar. Det verkar vara svårt att få dem att hålla under längre tid då pumparna är åtråvärda. Vi bestämde att se över Kili och ev. Isingehe, och se om det med ett litet gallerhus ovanpå som låses nattetid kan fungera bättre. Annars kanske vi tyvärr måste överge idén om brunnar till skolorna. I stället satsa på vattentankar, kanske.
En härlig ny morgon randades med promenad via Tazengwas brunn. Så förvånade vi blev när en damm några meter från källan var utgrävd! Det var kineserna som hade behövt vatten till vägbygget och grävt där. Det visade sig att dammen blev för liten så de övergav den. Men följden har blivit att det är sämre vattentillgång i brunnen!
Vi hade lyckats få till ett möte med DEO, C. Luleka. Vi, Janne, Lisbeth och Ingela, pratade om våra åtaganden på fadderskolorna och han visste vad vi hade uträttat. Att elen inte drogs fram från vägen till Kili hade vi synpunkter på, något som han sade sig ämna ta itu med. Så det är bara att vänta och se.
Efter ett kort möte gav vi oss av till sjukhuset där vi hade bokat ett nytt möte med Dr Gwambayee. Det mötet blev också kort då han fick en ”emergency operation” att rycka ut till. Men vi hann slå fast att han har största intresse av att ordna läkare till våra seminarier, om inte någon annan, så kommer han gärna själv. Om han kan, förstås!
Samtidigt hade de kvarvarande herrarna en träff med Stewen för att dra upp de praktiska riktlinjerna inför solcellsprojektet. Där blir det en grupp bestående av Lyoba, Bernadetha och Stewen som på olika sätt ska hålla i allt runt solcellsuppsättningar. Detta har vi stora förhoppningar om ska bli riktigt bra.
På eftermiddagen hade vi, Lisbeth och Ingela, bokat en träff med sex medlemmar ur Itilo byråd för att förankra en fortsättning av Mamaid. Detta ägde rum under ett mangoträd med uppställda bord och bänkar. Ordföranden undrade vad vårt projekt hade att erbjuda dem, luttrade som de var efter otaliga insatser av de stora hjälporganisationerna. Insatser som hade startat med information men inte kommit längre än så.
Vi förklarade vårt upplägg, att det egentligen hängde på dem själva vad de gjorde av de kunskaper de fick med vår hjälp. Då såg vi att det tändes ett ljus i ögonen på dem, att detta faktiskt var något som var möjligt att genomföra.
”Kan vi börja imorgon?” blev deras svar. Efter en stunds diskuterande blev vi ense om att det var lämpligt att dra igång i månadsskiftet november – december. Dessutom dela det på två dagar på respektive Itilo och Tazengwa byar eftersom de efter valet i december ändå skulle delas. Ett så konstruktivt möte!
På kvällen var det Tedis tur att få känna på hur det var att leda andra att laga mat, något som Pälle ville pröva med tanke på framtida resenärer. Allt föll väl ut, både med vattenhämtning och tuppslakt, matlagning över öppen eld samt underhållning.
Nästa morgon åkte truppen till Puge secondary som liksom Bulunde har tagit ett stort kliv framåt i sin utveckling med fler lärare, böcker och en engagerad rektor.
Sedan var dagarna i Nzega slut. Vi hade fått se oerhört mycket av våra satsningar här, Lisbeth kom fram till ett femtontal olika projekt eller sådant TanzAling och privatpersoner hade sponsrat på olika sätt. En bra utdelning, kan man säga.
Fredag morgon var vi tidigt iväg uppåt landet igen. Vi skulle in ett dygn i Tarangire nationalpark. Vi fick ett par timmar på eftermiddagen då vi såg massor av elefanter, bland annat, innan det var dags att dra oss tillbaka på campingplatsen. Vi skulle campa i vanliga, kraftiga tält! Alla i sällskapet kände sig inte bekväma med detta, men det var bara att bita ihop!
Några råd vi fick: lämna aldrig tältet med dragkedjorna uppe. Man vet aldrig vad som kryper in! Går du ut på natten så stanna med ryggen mot tältet, lys bakåt först under buskarna, därefter åt sidorna innan du går längre bort! Det var inte många som gick ut den natten!
Vi fick en fantastisk middag som lagades på plats av en kock och en lika härlig frukost nästa morgon efter en fin morgontur då vi hade upplevelser med elefanter man aldrig glömmer. Hur natten var? Jo, förvånansvärt lugn och skön!
Vi fortsatte safarin under dagen för att efter lunch dra vidare mot vårt hotell i Arusha där vi sov ett par timmar. Sedan var det flyg till Nairobi, vidare till Amsterdam där vi hade sex timmar över. Vad kunde passa bättre än att lägga ett styrelsemöte i denna internationella miljö! Så småningom kunde vi landa på söndagskvällen och sent omsider lägga oss i våra egna sängar efter en styrelseresa som vi gärna gör om!
Sedan vår resa har mycket hänt. Nezia har fått lämna sin pizzerialokal. Hyresvärden begärde helt oskäliga belopp för hyra, vatten och el, vilket hon inte kunde klara förstås. Hon söker nu efter ett nytt ställe att öppna på.
De två Mamaidinformationerna i Itilo och Tazengwa har genomförts och vi väntar ivrigt på en rapport därifrån, liksom från Bulunde. När det gäller solcellsinstallationer har tre anläggningar satts upp och fem nya är på gång. Och brunnshuset på Kili Secondary är under byggande, med mycket mera.
