Tanzania var ganska tidiga med att stänga ner landet helt.
Skolorna stängde, alla elever reste hem till sina byar,
myndigheterna jobbade ”hemifrån” och vi i Tanzaling fick inte mycket kontakt med de vi personer vi känner och som vi brukar kommunicera med i Tanzania.
Denna period rådde det stänga regler kring till exempel möjligheten att röra sig ute och de flesta levde ett väldigt stillasittande och inaktivt liv. Myndigheternas strikta regler gjorde också att
människor inte kunde välja själva hur man skulle hantera sin
vardagssituation.
I slutet av juni öppnades landet igen. Skolor och universitet
öppnade i juli och sedan dess har aktiviteten i landet ökat.
Handtvätt och att hålla avstånd är fortfarande föreskrivet.

Ännu har man inte märkt av någon större smittspridning inne i landet – mest har smittan spridits i de stora städerna. Flera av de nordbor vi känner som arbetar i landet i olika projekt har i augusti
återvänt till Tanzania. I sociala medier kan vi se att de gläds över
att vara tillbaka igen.
Tanzalings solcellsprojekt är nu aktivt igen och i dagarna har ett 15-tal solceller installerats hos människor som verkligen behöver ljus i
sin tillvaro. Vi är glada för att våra koordinatörer är igång igen och

jobbar med våra projekt. Inför nästa år hoppas vi på fler Mamaid-
kurser och också på att utveckla ett nytt koncept kring entreprenörskap.
Vi hoppas förstås också på att kunna resa dit – men i dagsläget så
ser vi inte när det ska kunna ske. Vi hoppas på 2021!

Shija Maganga, för många av Tanzalings medlemmar mest känd som pappan i korgfamiljen har gått bort. Styrelsens Lisbeth ochPär Alm skriver här om sin mångårige vän.
En av våra kära vänner i Nzega avled den 21 januari. Pappa Shija, korgfamiljens nav och alltid så samarbetsintresserad, tillmötesgående och på hugget att göra affärer och skoja, insjuknade och dog av tuberkulos. Den glada blicken och välkomnande handslaget får vi nu stoppa in i minnesbanken.

Vi har så många år och många minnen att förknippa Shija med. Vi träffade honom och hans tre minsta barn 1998 då de kom till Svenska skolan i Tazengwa varje vecka för att sälja av sina korgar som de hade tillverkat av egenodlat gräs och handskurna barkremsor. Vi är många, många, många som använder korgarna flitigt. De passar så bra till svenska kanelbullar eller som en pennkorg på skrivbordet. Originalet har bara ettanvändningsområde: att rensa riskorn från sten och skräp.

Pappa Shija har lärt alla sina barn att tillverka korgar.
Av dem känner vi Richard, Daudi, Paolo och Monica.
Under de senaste åren har förmodligen sönerna stått
för den större delen av tillverkningen. Vi har ju köpt
hundratals och åter hundratals. Många av er som varit
med på en resa till Nzega har också suttit på en liten
bänk utanför familjens hyddor och köpslagit, valt
storlek, prutat och skrattat tillsammans med familjen.

Sonen Paolo studerade också på en av våra vänskolor,
Bulunde, och är den i familjen som tagit en
gymnasieexamen hittills. Dottern Monica födde sitt
första barn när hon var tretton år. Vi hjälpte henne att
få en skräddarutbildning, hon fick en symaskin och
kunde försörja sig. Hennes första dotter Margreth
drabbades förmodligen av hjärnmalaria och blev efter
det döv. För tre år sedan hjälpte vi Margreth att få börja på en internatskola för döva. Nu är hon tretton
år och vi fick rapport i höstas när vi besökte henne att hon har de bästa resultaten på hela skolan! Om
allt går bra i fortsättningen för henne så kommer hon som vuxen att kunna bli dövlärare. Hon är en stor
glädje för familjen mitt i allt elände.

Strax efter beskedet om Shijas död och begravning, fick vi också besked om att hans fru var mycket
sjuk. En plötslig infektion i handen hade gett så stora skador att några av hennes fingrar behövde
amputeras. Nu hoppas vi att hon snart ska bli frisk och att handen läker, så att hon kan leva sitt
vardagsliv hemma i familjen igen. De behöver alla våra tankar och den omsorg som vi har möjlighet att
ge dem.

Tanazling har belönats med ett mycket fint bevis på vad vår förening betyder för invånare i Nzega.

Det är Bulunde Secondary School, en av Tanzalings vänskolor,  som förlänat oss med ett Certificate of appreciation (bevis på uppskattning) för de insatser som föreningen gjort genom åren.

” In recognition of your generous and tireless efforts to promote the education in Nzega-Tanzania”  – som ett erkännande för er generösa och outröttliga ansträngningar för att gynna utbildning i Nzega-Tanzania, lyder motiveringen.

– Vi ärjätteglada för utmärkelsen. Det är ett bevis på att vi haft ett bra samarbete som har fungerat i många år, säger Tanzalings ordförande Pär Alm.

Bulunde Secondary school är Tanzalings tredje vänskola, där samarbetet startade för tio år sedan. Skolan var då alldeles nystartad och en av de få kommunala tätortsskolorna i Nzega. Lokalerna fick man ”ärva” av den avslutade och övergivna campen som kinesiska vägarbetare byggt upp som administrativ enhet till det stora vägbygget från Singida.

Det var ganska undermåliga lokaler man fick ta över och det första Tanzaling hjälpte skolan med var att bygga toaletter. Det fanns inga på skolan. Nästa steg var inventarier till klassrummen. En av föreningens vänskolor i Alingsås samlade in pengar för att köpa in skolbänkar och stolar till ett par skolsalar på Bulunde. Det blev ett lyft för dem. Möblerna tillverkades på ett lokalt snickeri inne i stan. Föreningens representanter var där och såg produktionen.

Utmärkelsen delades ut den 20 oktober.