Passivhus i Afrika – kan det verkligen fungera? Jodå, det går alldeles utmärkt, visade arkitekten Hans Eek när han föreläste på föreningen Tanzalings årsmöte den 20 mars.
Hans Eek är arkitekten som introducerade passivhustekniken i Sverige och var med och startade Passivhuscentrum i Alingsås, där han fortfarande arbetar. Han är en internationellt anlitad föreläsare som brinner för rättvise- och miljöfrågor.
Sedan några år är han engagerad i ett universitetsprojekt i Burkina Faso där man undersökt hur passivhustekniken kan användas i varma länder. Grundtanken med passivhus är att det är hus som isoleras väldigt väl. I nordliga länder som Sverige innebär det att värmeförlusterna blir små, i varma länder som Burkina Faso tar man hjälp av kylan i jorden för att istället hålla husen kallare.
Årsmötet leddes, liksom de senaste åren, av Jan Marklund som i år kunde berätta att han sedan sist gjort sin första resa till Tanzania.
På mötet lästes verksamhetsberättelsen från det gångna året upp (se nedan).
Ordförande Pär Alm omvaldes för ett år. Styrelseledamöterna väljs för två år i taget, vid varje årsmöte blir det halva styrelsen som skall väljas. Valberedningen föreslog att de sittande ledamöterna vars mandatperiod var slut skulle omväljas vilket årsmötet beslutade.
Även den ekonomiska berättelsen lästes upp och godkändes. Bland annat redogjordes för kostnader för föreningens solcellsprojekt. Ett stort tack riktades till Östlyckeskolan för mångårigt engagemang som fortfarande håller i sig.
Föreningens styrelse beviljades ansvarsfrihet av årsmötet.
Marie Grahn utsågs till Årets tanzalinger för goda journalistiska insatser och framtagandet av den nya hemsidan och fick ur ordförande Pär Alms hand ta emot föreningens vandringspris, en något udda design tillverkad av den så kallade korgfamiljen som försett och förser många alingsåsare med korgar och underlägg.
Efter avslutat årsmöte genomfördes ett sedvanligt lotteri med många vinnare.
Verksamhetsberättelse 2016
Parisavtal och Agenda 2030 – har det med vår förening att göra? Självklart har vi ett stort uppdrag att engagera oss i flera av de 17 nya globala mål som FN satt upp och som avtalades i Paris hösten 2015.
I november 2016 ratificerade Tanzania det avtalet – vilket mest fokuserar på att åtgärda växthusgaserna och nu har man startat ett arbete kring klimatanpassningen. Samtidigt ligger fattigdomssiffrorna på samma nivåer som 2001. 38 % av befolkningen lever på mindre än en dollar om dagen trots nationell tillväxt på 7 % per år de senaste 10 åren. Nära 30 % är under fattigdomsgränsen och 10 % lever i extrem fattigdom. Minst 12 miljoner tanzanier är fattiga.
Vi har stor anledning att fortsätta föreningens arbete som till alla delar fokuserar på fattigdomsbekämpning där utbildning, hälsa och demokrati är våra kärnvärden. Men andra fakta som når oss ger lite mer olja i maskineriet: andelen vuxna som har tillgång till finansiell service har ökat från 16 till 86 % på sju år. Man använder nu banker, krediter, försäkringar och mobila betaltjänster. Ökningen orsakas främst av de mobila betaltjänsterna. Av de som har mobiltelefoner abonnerar 80 % på sådana tjänster. Och samtidigt kan vi notera att födelsetalen minskar. Från 6,2 barn/kvinna 1992 till 5,2 barn under 2016. Landsbygden har högre födelsetal och i städerna ligger talet på 3. Det meddelades också att tusentals barn stod utan klassrum när man öppnade i januari.
På grund av president Magufulis förklaring om fri utbildning förra året blev konsekvensen att dubbelt så många förstaklassare kom till skolan. Alla behöver de lärare, skolbänkar och laboratorier!
Under året har vi koncentrerat oss på våra väl fungerande verksamheter som solcellsanläggningar, Mamaidprojektets information samt naturligtvis kärnan i TanzAling – faddereleverna och våra tre skolor som vi stöttar.
Till vår stora glädje händer det dessutom mycket på skolorna över huvud taget, utan vår medverkan. Precis som det ska vara. Men naturligtvis är behoven större än tillgångarna i landet. Så vi behövs fortfarande.
Östlyckeskolans elever och lärare utgör en viktig kugge i vårt arbete – en stor eloge om och om igen till dem!
I takt med förändringar i vår verksamhet har en del projekt avvecklats och fasats ut: grävning av brunnar, volontärsresor samt tankar om att utveckla microlånsverksamhet. Itilo by fick ett erbjudande från oss om att erhålla en vattenpump om de själva stod för grävningen av brunnen. De har ännu inte mobiliserat de förmågorna. Vårt motto är alltid: hjälp till självhjälp. Annars är vi inte rätt ute. Genom åren har vi hjälpt vänskolorna att bygga laborationssalar, sovsalar, sanitetsbyggnader, vattentankar och brunnar. Nu bygger de själva och klarar stora renoveringsarbeten på egen hand. Ett par av rektorerna är verkligen stora entreprenörer och hängivna sitt arbete att bygga starka skolor, förbättra arbetsmiljön för lärare såväl som för elever och hela tiden hitta verksamheter som kan ge ett överskott som återinvesteras i skolans verksamhet.
Under de senaste två åren har Tanzania tagit bort skolavgifter även för secondary schools, vilket betyder att ännu fler barn ges möjlighet att fullfölja skolgång och höja sin utbildningsnivå. Däremot har det inneburit att de kommunala skolorna som tidigare fått skolavgifterna direkt till skolorna och det inneburit en stor del av driftsbudgeten – nu står helt utan sådana medel. Vi har valt att fortsätta med vårt fadderarbete, vilket innebär att de elever som vi stöttar får skoluniformer, matbidrag, skrivmateriel och sina examinationsavgifter betalda. Resterande delar av våra faddermedel går direkt in i skolans drift och innebär att skolorna kan köpa in undervisningslitteratur, rusta upp skolbiblioteken och en hel del andra vardagsviktiga saker i verksamheten.
När vi mötte skolchefen Mr Fimbo för Nzega District i november uppmärksammade han hur viktig vår insats är med fadderelever. Han önskade att vi skulle ta oss an fler!
Under de senaste åren har Östlyckeskolans Operation Tanzania-dag bidragit med medel att installera elektricitet i alla skolutrymmen på Kili secondary school. Årets medel har gått till att starta elinstallation på Puge secondary – en fråga som rektor aktualiserade härom året eftersom Puge by då nåtts av luftburen elektricitet. På skolan använder man sig redan till viss del av solenergi – det ger elektricitet till ett av skolans många klassrum. I det rummet kan även kvällsstudier bedrivas.
Vi gläds över att se en god skolutveckling även på Bulunde secondary. Rektor Fares har bra koll på ekonomi, god kontakt med förvaltningen och när vi möter våra fadderelever, visar de på god trivsel. Det byggs boarding och salar till Form 5 och 6 på skolan.
På Kili secondary fungerar biblioteket mycket bra – där är ordning och reda och välanvänt. Läxläsning och studier gäller i biblioteket. Vid besök i höstas fick vi besked om att ett japanskt bolag djupborrat och att det nu finns en vattenpump på skolans område. Skolan är nu välförsedd med vatten vilket är mycket glädjande. Området kring Kili har genom åren haft stora svårigheter att finna vatten i ytan. På skolan fanns också en ny Peace Corps-studentlärare från USA.
På Puge secondary har rektorn stenkoll på ekonomin men håller hårt i pengar till löner mm. Skolan fungerar bra och boardingbyggnaden håller på att upprustas. När vi byggde den 2005 var det den första statliga boardingbyggnaden i landet! Skolan har även i år en Peace Corps-lärare – ett gott tillskott i undervisningen, både i naturvetenskapliga ämnen men också såklart i engelska.
Vår hemsida har under året fått ett nytt utseende och en fräsch grafisk profil. Vi fick hjälp av kunniga föreningsvänner och känner oss nöjda över vår gul-gröna logotype. Gult som: solen, majsen, mangon, bananen, de mogna risfälten och som färgen i både Sveriges och Tanzanias flagga. Grönt som: gräset och skogen, jordnötsplantan, mangon, papayan och kokbananen.
I samband med nya färger och former tog vi också fram en ny föreningsbroschyr i pappersform. Den finns att tillgå.
Under året har vi haft regelbundna styrelsemöten och ett antal föreningsmöten. Året började med ett Vintermöte i februari då vi gästades av Sam Manaberi. Han berättade livfullt och inspirerat om den snabba utveckling hans företag haft med solcellsinvesteringar med finansieringsidéer som vi inte är så vana vid. Företaget Trine erbjuder socialt företagande genom crowdfunding och med fokus på kraften hos gräsrötterna.
Vid vårt Årsmöte föreläste Josef Alm kring den aktuella situationen i Tanzania. Landet på väg framåt- men i vilken riktning? Under 2014 genomförde Josef en fältstudie om politiskt deltagande Mwanza och under våren 2015 praktiserade han även på Sveriges ambassad i Uganda. Josef är en av deltagarna i projektet Sida Alumni med inriktning på politisk bevakning.
Vid ett snabbt insatt Föreningsmöte i början av juni bjöd vi in alla föreningsmedlemmar som träffat vår aids-läkare Dr Gwambayee. Han var i Stockholm vid den tidpunkten, för att vara med om sin sons examen vid Stockholms universitet. Vi bjöd då hit honom över helgen – och vi hade en härlig sommarkväll på Alms veranda till långt in på natten. Resenärer från Explore tours resa i februari inbjöds och tog chansen att ses och återuppleva tillsammans med föreningen. Gwambayee fick sedan under ett och ett halvt dygn: besök hos farmor, lördag på Kungsgatan, visit hos Bertil Jonsson-gammal arbetskamrat från Nkinga, biltur i trakterna runt Anten, besök i Carlssons sommarstuga, sommarkväll i trädgården hos Söderstrands, besök på Alingsås sjukhus tillsammans med Harald Wängberg-gammal arbetskamrat från Nkinga, gudstjänst i Equmeniakyrkan, kyrkkaffe, lunch och sedan bilresa till Malmö, via Göteborg. En rörd och glad doktor som vi njöt av att ha hos oss under några dagar.
I november blev vi hembjudna till hans hem och glädjen och tacksamheten gick inte att ta miste på!
Vid vårt Höstmöte underhölls vi av våra resenärer från resan i november. Marcus Swenson gav sina starka och välkryddade reflektioner, Ingela Gillqvist berättade om Mamaid, Krister Nääs gav nulägesbild från vänskolorna och Janne Bengtsson en glimt från solcells-installationsdagen. Emil Kraft fick oss att både lukta och känna värmen i en väl sammansatt och ungdomsinspirerad kortfilm.
Redan i mars månad kunde Lyoba presentera en rapport på utvärdering av 17 solcellsanläggningar. Några få observandum gav oss möjlighet att ta beslut om att bevilja kostnader för reparationer av exempelvis ett tak som blåst bort och anläggningen behövde ominstalleras och kompletteras.
Vid föreningsresan i november besökte vi nio hem som fått solceller installerade och vi fick vara med en förmiddag då en helt ny anläggning installerades. Vi deltog, förundrades över det välplanerade och snabba arbetet och dokumenterade främst med rörliga bilder.
Det blev en fantastisk upplevelse av hur en åttabarnsfamilj fått en solcell och därefter börjat förändra sin livssituation med eget hårt arbete. Den berättelsen ska vi tradera vidare!
Totalt har vi installerat 37 solcellsanläggningar och utfallet är enbart positivt. Vi har dessutom märkt många bra plus-effekter; andra tar intryck och skaffar själva en anläggning, man kan få sidoinkomster av att sälja laddning till mobiler, man slipper köpa fotogen till sina lampor och husdjuren är skyddade från vilddjurens nattliga attacker. Våra koordinatörer Benadetha och Lyoba gör ett alldeles lysande arbete och elektriker Steven med son fungerar klockrent i teamet med sin goda fackkunskap.
Ett av solcellsaggregaten har dedikerats av föreningen till Hans Karlssons minne. Hasse tillhörde styrelsen under flera år och drev under alla år som han engagerade sig i föreningen vårt arbete med att gräva brunnar och ge möjlighet till fler människor att ha tillgång till ett bra vatten. Hasse avled under våren efter en tid av sjukdom. Föreningen saknar en man med stort hjärta för tanzanierna och med händer och huvud ivriga att bidra till utveckling och nytänkande.
I Mamaid-projektet har vi utbildat i ytterligare sex byar under året i Step 1 och en första omgång Step 2. Detta har fallit så väl ut att vi i dagsläget räknar till ca tiotusen människor som fått utbildning om hälsa, hiv, aids, mänskliga rättigheter, mm. Främst kvinnor, men också män och tonåringar. Alla är mycket nöjda med informationen och vill gärna ha mer. De utmaningar som vi triggas av i projektet handlar om att de utbildade kvinnorna i byarna närmar sig de allra mest utsatta människorna i sina egna byar och våndas över hur de ska kunna hjälpa sina medmänniskor. Vi försöker koppla ihop byråden och deras kommunala ansvar med hur de kan hitta synergieffekter i de projekt och insatser som redan bedrivs i de olika kommundelarna.
Vi ser att där finns goda framgångsfaktorer att utnyttja. Genom vår egen journalist Marie Grahn fick Mamaidprojektet ett dubbeluppslag på namnsidan i Göteborgs-Posten den 14 maj med många läsare. Roligt med publicitet av den rangen.
Vår förening ingår i många nätverk i Tanzania och genom att vi får möjlighet att resa genom landet vid våra resor så får vi också tillfällen att förmera de huvudprojekt som vi har. Ett av dem är att stödja korgfamiljens barnbarn Margreth på den specialskola för döva som hon går på, sedan ett par år tillbaka. Vi gjorde ett snabbesök hos henne när vi åkte förbi Singida i november. Hennes morbror åkte med oss för att besöka henne och det är fantastiskt att se hur de gläds över att ses, hur hon utvecklas och vilken möjlighet utbildning ger henne. Man blir alldeles varm och starkt berörd vid dessa korta besök. Det är spännande att följa hennes utveckling!
Vi har inspirerats av barnhemmet Yerico i Arusha som ger sömnadsutbildning till flickor under en period av tio månader, där flickorna sedan får med sig symaskinen hem efter avslutad utbildning. För många år sedan gjorde vi något liknande då Margreths mamma Monica fick en sömnadsutbildning och en egen trampmaskin. Den har varit hennes utkomst under många år.
Under året har vi som tidigare fått förfrågan att föreläsa och berätta om vårt arbete i olika sammanhang. Det har handlat om daglediga i Bjärke, arbetskamrater, Hemslöjdsföreningen i Tollered m fl. Alltid lika roligt att få berätta.
Ett antal nyhetsbrev har också skickats ut via epost till medlemmarna. Vi har jobbat med förbättring av medlemsregister och medlemsavgifter under året. Försäljning av korgar, kassar och förkläden, som är lokalproducerade, har gett fler möjligheter att driva vidare vårt arbete.
Föreningen gjorde en projektresa i november ihop med Explore tours upplevelseresa.
Vi har arbetat fram ett gåvobrev som ska publiceras på hemsidan som en pdf. Där kan man skriva ut det och på så sätt skapar vi en bra gå-bort-present, alternativ gåva eller födelsedagsuppvaktning. Gåvobreven är en del av vårt solcellsprojekt.
Styrelsen använder sig av ett årshjul för att hålla vissa av föreningsaktiviteterna levande med rätt placering i tid under året. Årshjulet snurrar, men då och då får vi anledning att uppdatera hjulet. Vid varje styrelsemöte aktualiseras hjulet under en egen punkt på dagordningen. Väldigt bra för mångfacetterade och glömska hjärnor!
Vi gillar våra föreningsmöten. Det ger oss tillfälle att ses – vi som älskar Tanzania. Det ger oss alltid energi att ses, engagemanget är stort och det går inte att ta miste på den glädje som vårt frivilligarbete ger oss. Vi känner oss förunnade att vara med i en sådan trevlig förening – men då och då funderar styrelsen över framtid, tillväxt och breddning av vårt arbete. På vilket sätt och i vilken form kan engagemanget planteras vidare till de som är något yngre och hur startar vi den resan?
