Mamaid är ett informationsprojekt om HIV/ aids och mänskliga rättigheter som TanzAling startade 2014 . Hittills har över 15000 personer nåtts av informationen i projektet som på många sätt är ett pionjärprojekt. Grunden är att en lokal läkare eller sjuksköterska står för utbildningen som riktar sig till främst kvinnor på  plats hemma i deras egna byar. 

Det börjar med att våra koordinatörer Lyoba Mbogo och Bernadetha John väljer ut sex byar som ligger något så när i närheten av varandra. De tar kontakt med byrådet och rektorn för skolan i varje by. Dessa är med och väljer ut kvinnor som kan deltaga i ett seminarium, step 1. Det är kvinnor som ska klara av att ta till sig och sedan förmedla sina kunskaper till andra i byn. De går under benämningen ”popular mothers” och ska vara väl rustade att ta till sig ny kunskap och sedan förmedla till alla andra i sin egen bydel.

Därefter får by efter by en seminariedag med läkaren eller sjuksköterskan som är insatta i projektet. De informerar och berättar och kvinnorna kan naturligtvis ställa frågor. Man äter tillsammans och antecknar noggrant de fakta som presenteras. Grundidén är att de kvinnor som informerats i sin tur besöker både andra kvinnor i byn och berättar vad de fått veta. Varje by är organiserad i olika grupper så det är ganska enkelt att nå många på en gång.

I varje by väljs också under seminariedagen ut cirka sex kvinnor, en selected committee, som får huvudansvar för att kunskaperna går vidare till andra kvinnor i byn, men även till män och tonåringar. Detta sker under en period av sex veckor. Sedan har våra koordinatörer en utvärdering med selected committee som har samlat in de andra kvinnornas anteckningar om vilka som informerats och vilket utfall insatsen gett i första skedet.

När alla byarna är klara och har rapporterat samlas de sex byarnas selected committees för ytterligare en dags utbildning, Step 2, som är en fördjupande och uppföljande kursdag.

Efter en första provomgång i Kili, det som beskrivs nedan, har ytterligare tre omgångar med sex byar i varje fått information. Här har även Step 2 genomförts.  Alltså sammanlagt ett tjugotal byar med drygt 40 kvinnor varje gång som fått förstahandsinformation samt en uppföljning med sex kvinnor i varje by som fördjupat sina kunskaper. Alla dessa kvinnor har i sin tur informerat andra i sin tur, i snitt 500 per by. Minst 15 000 människor har vi nått på detta sätt!

Kostnaderna då?

Varje informationstillfälle kostar cirka 4000 svenska kronor allt som allt. Step 2 är lite dyrare. Vi har valt att inte betala ge ersättning till kvinnorna som deltar, vilket andra hjälporganisationer gör. Det gör våra koordinatörer tydligt för byråd och valbara kvinnor redan när de undersöker om en by vill vara med. Att byrådet tar beslut och understödjer projektet är en mycket viktig del i projekten. Sedan har vi ändå valt att ge de som är uttagna i selected committee en mindre summa för sitt arbete med insamling och rapportering. De gör ett ganska omfattande arbete och tar ett stort ansvar för projektets genomförande.

Vad tycker våra deltagare?

De flesta har inte tidigare fått någon information av detta slag så det är många frågeställningar som dyker upp under seminariedagen. Att de så villigt går ut och informerar de andra byborna, undrade vi över. ”Ingen har bett oss förut!” . Detta är något av ett pionjärprojekt – trots att så många hjälpinsatser genomförts i alla byar i Tanzania under så många år!

De får ofta hjälpa till med att följa med när någon är rädd för att testa sig. Över huvud taget är provtagning den enskilt viktigaste faktorn till att antalet smittade sjunker. Fler testar sig och får därmed mediciner. De kostar inget och på senare tid kan både testning och medicinutdelning ske på de lokala klinikerna. De behöver inte ta sig långa vägar in till sjukhuset i Nzega. Detta är viktigt för om medicinen tar slut är det inte alltid den sjuke kan ta sig dit i rätt tid. Så länge man tar medicinen är man smittfri.

Under seminariet i november 2018 kom följande frågor upp:

Hur ofta ska vi gå och testa oss?  Svar: Var tredje månad.

I tider av vattenbrist blir vägarna längre till vattenkällorna. Kvinnor och flickor får en ökad risk att bli utsatta för övergrepp och smittorisk.  Svar: Kommunen har utökat vattentillgången med sju stycken borrade vattenbrunnar under 2017.

Hur ska vi kunna öka kondomanvändningen? Svar: Gratistillgången blir allt större. Stigmatiseringen kring kondomanvändning minskar – men fortfarande kan inte en kvinna bära en kondom i sin väska.

Under 2018 kommer vi att fortsätta med en eller två omgångar step 1 och 2 till ytterligare. Det beror lite på hur regnperioden och odlingssäsongen ser ut. Kvinnorna är hårt arbetande på åkrarna och det är bara i mellansäsongerna som de har möjlighet att deltaga.