En gammal lagbyggares funderingar kring Tanzalingstyrelsens Nzegaresa.

Styrelsearbete i gängse mening innebär mestadels kvällssittning i hemmiljö. Man diskuterar och ventilerar angelägna frågor, fattar beslut, klarar ut ansvarsfördelningen m.m. Och så fikar man naturligtvis. Trevligt och bra på alla sätt och vis!

Jag hade förmånen att få följa med på styrelsens Tanzaniaresa i november. (Jag ingår ju trots allt i föreningens valberedning.) Som vanligt var det helt underbart – upplevelser, vardagsliv, människor och spännande livsöden. Lägg därtill vistelsen i nationalparken Tarangire och dess fantastiska djurliv.

Med lite distans till resan så känner jag, helt överraskande, att det som dröjer kvar kanske ändå är känslan av att ingå i ett lag, ett gäng med ett viktigt mål för ögonen. För en sporttok som jag är det något ytterst välbekant. Man sätter upp ett mål, skapar yttre förutsättningar (ledare, material m.m.). Sedan sätter man igång att jobba! Alla gör det man är bra på, man stöttar varandra och visar respekt.

På denna resa hände allt detta! Uppdragen var hur många som helst – skol- och familjebesök, besiktning av brunnsprojekt, Mamaiduppföljning, planering av kommande solpanelsprojekt m.m. Många timmar på resande fot och oceaner av tid att diskutera, berätta och lära känna. Morgonvandringar i det otroligt vackra landskapet med mangoträden fulla av mogna frukter. Gemensamma måltider utomhus vid poolen i Tazengwa samt inte minst de kvällsavslutande reflektionerna vid runda bordet. Och avslutningen i ’scouttälten’ bland de vilda djuren i Tarangire – spännande och ytterst annorlunda! För mig blev detta ett lagbyggande av bästa sort! Ett enda stort styrelsemöte i två hela veckor. På ort och ställe dessutom. Känslan var att människorna i styrelsen blev tydligare, man lärde känna nya sidor av varandra och vi hade kul.

Ett vinnande lagbygge alltså!

Byggare Bob alias Krister Nääs