Tanzalings EM- och VM-tips när det är dags för stora mästerskap i fotboll är numera en kär tradition! Tyvärr lyckades ju inte Sveriges herrar kvalificera sig till årets EM-slutspel men trots det var deltagandet i EM-tipset oväntat stort – 140 stycken tips blev inlämnade!
Förutom många bra och spännande matcher var det också spännande i tipstävlingen hela tiden. Ledningen växlade bland flera deltagare och inför finalen var det tre personer som hade chans att vinna.
Vinsten fick till slut delas mellan Peter Elmén och Tobias Jidhage som båda hamnade på samma poäng. Vi gratulerar vinnarna av tipstävlingen och Spanien som vann EM-titeln. Likt tidigare år går hälften av insatserna till vinnarna och hälften till fören ngens verksamhet.
Tack alla ni som deltog och som spred tipset till vänner och bekanta!
Nästa år är det tjejernas tur att spela om EM-titeln. Schweiz är då värd för mästerskapet. Då hoppas vi både på att våra svenska tjejer lyckas ta sig dit och på ett stort deltagande i tipstävlingen.
Tanzaling sprider kunskap om föreningen på det nationella planet! Den 20 april föreläste nämligen Tanzalings styrelsemedlemmar Janne Bengtsson och Marie Grahn på Svensk-Tanzaniska föreningen Svetans årsmöte i Stockholm.
Tanzalings Janne Bengtsson och Marie Grahn berättar om föreningens verksamhet på Svetans årsmöte i Stockholm.Tanzalings kassör Janne Bengtsson, Svetans avgående ordförande Reheema Prick, Dr Edmund Jumo Kitokezi från Tanzanias ambassad samt Tanzalings styrelseledamot Marie Grahn.
Föreningen var inbjuden att berätta om våra olika projekt och verksamhet av Svetans avgående orrdförande Reheema Prick. Drygt tjugo medlemmar från olika delar av Sverige deltog på mötet som hölls på Hotell Hellsten i Vasastan i Stockholm.
-Det var fantastiskt roligt att få representera Tanzaling. Vi får hela tiden kvitto på att det arbete vi gör är viktigt, säger Janne Bengtsson och Marie Grahn.
Bland åhörarna fanns en bekant till föreningen – Dr Edmund Juma Kitokezi, reprresentant för Tanzanias ambassad i Stockholm. Dr Kitokezi deltog i höstas på Tanzalings 20-årsjubleum.
På mötet redogjordes för förändrade föresättningar för att arbeta i ideella föreningar, situationen i Tanzania just nu samt för flertalet olika projekt som Svetan deltar i, bland anat House of Culture och Tumainigruppen.
Reheema Prick avtackades efter fyra år som ordförande. Hon kommer dock att kvarstå i styrelsen. Till ny ordförande i Svetan valdes jeanette Olsson.
Den 25 mars genomfördes Tanzalings årsmöte på Östlyckeskolan.
Föreningens ordförande Pär Alm kunde hälsa drygt tjugo medlemmar välkomna innan mötets ordförande Marcus Swenson tog över.
Den innehållsrika verksamhetsberättelsen lästes och godkändes. Inte minst reflekterades över föreningens 20-årsjubileum och över hur omvärlden påverkar Tanzania och våra projekt.
Kassör Janne Bengtsson redogjorde för bokslutet och både det och revisionsberättelsen godkändes av mötet. Verksamhetsutvärderingen och verksamhetsplanen för 2024 gicks igenom och styrelsens beviljades ansvarsfrihet för det gångna året.
Pär Alm omvaldes som ordförande och Lisbeth Alm som sekreterare. Anders Jonsson, Lennart Mattsson och Janne Bengtsson omvaldes på två år till styrelsen. Ingela Gillqvist, Lisbeth Alm och Marie Grahn kvarstår som ledamöter i styrelsen ytterligare ett år.
Mötet beslutade också att medlemsavgiften skall fortsätta att vara 200 kronor per person och år. Marie Grahn valdes till Årets tanzalinger för sitt arbete med jubileumsboken som dokumenterar föreningens tjugo första år. Hon fick ta emot den unika vandringspokalen, tillverkad av korgfamiljen, ur ordförandens hand.
Årets föredragshållare var Nora Sandahl, sjuksköterska som har bott sammanlagt tolv år i Tanzania, de senaste knappt tio åren i sträck tillsammans med sin familj, utskickade av Evangeliska fosterlandsstiftelsen, Efs. I somras flyttade hon och familjen till Sverige och Alingsås och hon berättade om hur Tanzania förändrat henne och hennes familj.
-Tanzania har lärt oss ödmjukhet, tacksamhet och livsglädje. Det är jag evigt tacksam för. Jag har flera hem, och även om det kan vara smärtsamt med avsked så är det en enorm rikedom, menade hon.
Nora Sandahl berättade hur hon omedelbart föll för Tanzania och dess invånare när hon var där första gången. Efter ett par längre vistelser i landet, bland annat en sju månader lång bröllopsresa med volontärarbete, blev paret Sandahl 2014 utskickade av Efs. Nora arbetade då som koordinator för sju vårdcentraler. De bosatte sig i en by i Livingstone mountains nära Malawisjön och levde tillsammans med en tanzanisk pastorsfamilj.
-Vi blev nästan golvade av samhörigheten med pastorsfamiljen. Vi byggde två hus bredvid varandra på en kulle som kallade Kebnekaise – eftersom den låg på samma höjd som berget.
2017 flyttade familjen till Iringa där de större barnen började den internationella skolan och bytte lantlivet mot stadsliv. Nora började mer och mer arbeta med barnsjukvård och med att undervisa, bland annat om rädsla och om hur den används.
-Det är en smal gräns mellan respekt och rädsla. den du är rädd för kanske du inte anförtror dig åt.
Nora Sandahl gjorde också hembesök, bland annat hos barn med funktionshinder.
-Det blev mycket tårar i bilen på vägen hem från jobbet.
Idag berättar Nora Sandahl om sitt liv i Tanzania på sociala medier, föredrag och media. Hon har slagits av många skillnader nu när hon bosatt sig i Sverige igen.
-Kollektivismen, att allt mitt är inte bara mitt utan är mig till låns och kan när som helst tas ifrån mig. Att jag är så mycket mer beroende av min nästa. Att när man frågar: när är maten färdig är svaret inte en tidpunkt utan: när maten är färdig.
-Jag har en hatkärlek till effektivitet: Vad skall bli göra med all tid vi sparar när vi är effektiva? Det finns så många skatter på vår stig.
Att komma tillbaka till Sverige har inte varit helt lätt för familjen, berättade Nora Sandahl.
-Mina barn ser svenska ut på utsidan men egentligen är de om nyanlända, det känner ju bara till Tanzania.
Efter det tänkvärda och uppskattade föredraget avslutades årsmötet med sedvanligt lotteri med som vanligt så mycket vinster att det var svårt att få en nitlott.
I december fick ytterligare tjugo familjer, denna gång i byarna Miguwa och Mbogwe, solceller installerade. Bidraget till solcellerna kommer denna gång främst från Råda Landvetter Rotaryklubb samt från Alströmmergymnasiets särgymnasium.
På bildens syns Magdalena Maplala och några av hennes barn framför den nyinstallerade solcellen. Familjen bor i Miguwa.
Andra familjer som fått solceller är bland andra:
Kapela Mbako och Magreth Joseph. De bor med sina tre barn och tre barnbarn i Ibelelo, Miguwa Village. I
Ester Kuyela. Hon är änka och bor med sina tre barnbarn och tre vuxna barn i byn Ukondamoyo. IEtt av barnen, Felister Jumanne , går i form 2 på Miguwa secondary school.
Kisandu Sayi, 50 år, och Dines Ndali, 46 år. De bor i Mbogwe och har en utökad familj med sammanlangt tell personer som de ansvarar och tar hand om.
Stort tack till alla de som bidrar till att förändra dessa familjers vardag! Stort tack också till föreningens koordninatörer Lyoba Mbogo och Bernadetha John som gör det möjligt för Tanzaling ett genomföra solcellsprojektet.
Tanzalings styrelse tillsammans med några av hedersgästerna på föreningens jubileumsfest.
Från vänster Anders Jonsson, styrelsen, Rehema Prick, ordförande i Svetan, Janne Bengtsson, styrelsen, Ingela Gillqvist, styrelsen, Lennart Mattsson, styrelsen, Dr. Edmund Juma Kitokezi, Tanzanias ambassad, Pär Alm, styrelsen, Lisbeth Alm, styrelsen, Linda Espeving, kommunfullmäktiges ordförande i Alingsås, Dennis Nyström, PMU Vårgårda samt Marie Grahn, styrelsen.
– Det här jubiléet kunde jag inte låta bli att komma till! Jag har läst på om er förening och det ni har gjort genom alla dessa år är verkligen bra. Trots att ni är en liten förening har ni åstadkommit mycket. Genom ert arbete bidrar ni i Alingsås till den tanzaniska regeringens arbete för att motverka fattigdom.
Det sade Dr. Edmund Juma Kitokezi, representant för Tnzanias ambassad i Stockholm, när han var med och firade Tanzalings 20-årsjubileum lördagen 14 oktober.
Jubiléet markerades med stor fest med föreläsningar, utställning och boksläpp av föreningens jubileumsskrift, i närvaro av många alingsåsare som bidragit till föreningens arbete genom åren.
Dr. Edmund Juma Kitokezi läste upp ett tal från Tanzanias ambassadör Grace Alfred Olotu som hade planerat att komma till Alingsås men blev kallad till internationellt möte i Algeriet istället.
Tillsammans med föreningsmedlemmar deltog han under kvällen även i matlagning av tanzaniska maträtter, bland annat basrätten ugali, majsgröt.
Kommunfullmäktiges ordförande Linda Espeving representerade Alingsås kommun och deltog även hon i matlagningen.
-Jag är här för att jag fick en sådan härlig inbjudan och jag tycker det är jätteroligt! Jag är otroligt fascinerad över att det finns sådana eldsjälar som i Tanzaling. Har man möjlighet att ge, som vi, då är det ett beundransvärt och viktigt arbete.
Under kvällen föreläste även Rehema Prick, ordförande i Svensk-tanzaniska föreningen Svetan, om hur det kom sig att hon bosatte sig i Sverige 1978.
Alingsåsaren Emelie César berättade om sitt arbete som projektledare inom nätverket Environment for Development, ett globalt nätverk av forskningscenter med syfte att öka användningen av miljöekonomi för att minska fattigdom, och sitt samarbete med forskare i Tanzania.
Dennis Nyström, som till stor del vuxit upp i Tanzania, pratade om hur det är att tillhöra två kulturer. Han tolkade också hela kvällen till och från swahili.
Dagen till ära släpptes också föreningens jubileumsskrift, som berättar om föreningens historia, de många olika projekt som pågår samt innehåller intervjuer med invånare i Nzega som föreningen samarbetar tätt med.
Föreningens ordförande Pär Alm var med och startade föreningen för tjugo år sedan. Många av projekten bygger på kontakter i Nzega som han och hustrun Lisbeth Alm skaffade när de bodde i området under två år.
– Man kan inte hjälpa hela världen men får man en sådan här chans som vi fått, med de kontakter i Tanzania som vi har, då kan vi göra lite och då får vi vara nöjda med det. Att göra något tillsammans för andra, det ger stor livskvalitet.
Lagom till Tanzalings 20-årsjubileum har föreningen publicerat en jubileumsskrift!
Skriften berättar historien om vår förening, hur vi har arbetat med våra vänskolor och olika projekt genom åren, samt innehåller intervjuer med våra vänner i Nzega.
Många fina bilder visar de människor och miljöer som vi kommit att älska och som många alingsåsare bidragit till.
Stötta gärna vår förening genom att köpa en jubileumsskrift! Den kostar 100 kronor och pengarna går oavkortat till vår verksamhet.
Maila pär.alm@exploretours.se om du vill beställa en jubileumsbok.
Vårt bankgiro är 449-8077 Swedbank och Swish 1231616804.
En fantastisk milstolpe har under hösten uppnåtts. I och med att ytterligare tolv solceller har installerats, i Miguwa-området utanför Nzega, har föreningen Tanzaling nu installerat sammanlagt 100 solcells-anläggningar sedan projektet startades.
-Det känns fantastiskt att kunna bidra till att förändra livet för så här många familjer. Det kunde vi inte drömma om när vi började. Extra glädjande är att rektorerna rapporterar att skolresultaten blivit bättre sedan eleverna fått tillgång till kvällsljus för läxläsning, säger Lennart Mattsson, styrelsens ansvarige för solcellsprojektet.
När de tolv familjerna i området valts ut skickades pengar till genomförandet till Tanzania från föreningen. Direkt efteråt, i oktober, påbörjades arbetet på plats. På grund av corona och examenstider i skolorna hög kunde installationerna enbart ske på lördagar. Under en månad fick tre familjer varje lördag varsin solcell.
Nedan kan ni läsa mer om familjerna som fick solceller denna gång. Men redan nu vet vi att arbetet med att ge ytterligare familjer möjlighet att ta emot solceller kommer att fortsätta.
-Ja, nu siktar vi mot 200! säger Lennart Mattsson.
Fortunata Mabula och hennes barnbarn Martha Mashaka, som går andra året på Miguwa Secondary school. I familjen finns också Rebeca Mashaka, första året i secondary school, och Gabriel Juma som går i sjätte klass på grundskolan i Kitangili Primary School.
Iselelo Bundala och Genoveva Machibya. Övriga familjemedlemmar var i skolan när bilden togs.
Milembe Mussa och hennes döttrar Yasinta Herman, Eva Herman och Rose Herman. Hennes make Herman Maroda och deras söner Alfred Herman och Christopher Herman ingår också i familjen.
Maria Charles och hennes barn Flora Andrea, som går i andra klassen i secondary school, Alfred Andrea, brorsonen Robert Maganga ochövriga familjemedlemmar tillsammans med en av Tanzalings koordinatörer Lyoba Mbogo, längst till vänster.
Veronica Maganga, med en baby på armen och hennes yngre syster med familj som hon bor tillsammans med. Barnbarnen Lilian Ngasa och Magdalena Charles som också bor i familjen var i skolan när bilden togs.
Kashindya Ndekeja och Mariam Kulwa som tagit emot solcellen var inte hemma när bilden togs, däremot deras dotter Regina Kashindye som går första året i secondary school. Kulwa Kasindye och Doto Kashindye, båda 12 år, går i femte klass i grundskolan och Jane Kashindye och Maganga Kashindye går också båda i primary school.
Magdalena Masanja med sina två döttrar Regina Mayunga som går tredje året på Miguwa secondary school, Lucas Mayunga, Pili och barnbarnet Rebeka.
Gamba Gola och Pili Mwinamila och deras barn Annastazia Gamba och Jumnne Gamba, på bilden båda i secondary school-uniformer, går fösta året på Miguwa secondary school. Pojken som står nära sin mamma går i primary school, de andra två pojkarna går inte i skolan.
Gabriel Luziga och hans barnbarn tillsammans med Tanzalings koordinatör Bernadetha John. Övriga familjemedlemmar var på bröllop i en grannby när bilden togs.
Sophia Leonard Maganga i mitten med sina yngre systrar och deras barn. Hennes dotter Renata Juma Luiko och hennes son Lucas Maganga Luiko var båda i Miguwa secondary school när bilden togs. Hennes tredje barn James Maganga sitter i t-shirt längst fram.
Shimbi Mayeka och Clemensia Mihambo bor i Ngoho i Miguwa by med sin son som är blind och sina tre barnbarn, bland andra Clemensia Bundala och Flora Bundala som går andra rspektive första året på Miguwa secondary school. Vår koordinatör Lyoba Mbogo längst bak.
Happiness Massesa är en 43-årig änka som bor i Kasela i Miguwa med sina två döttrar Pili Kaswiza Mhoja, som går andra året och Lucy Joseph som går första året på Miguwa secondary school. Ingen av dem är med på bilden. Eleven i blå tröja är Happiness yngsta dotter, vars vänner också är med på bilden, liksom vår koordinatör Lyoba Mbogo. De två små barnen längst fram är Happiness systerdöttrar som bor i närheten.
Mary Elias, 23 år, vars skolgång föreningen Tanzaling har stöttat i flera år, har nu tagit examen från universitetet i Dar es Salaam.
-Jag kan inte ens börja beskriva mina känslor på examensdagen! Det var en blandning av upphetsning, upprymdhet, sorg, glädje. Allt jag kan säga är att jag undrade hur Gud kunde vara så god mot mig som gett mig den här chansen att ta examen när andra av olika orsaker inte får samma chans, säger hon.
Mary är äldsta dotter till Teddy och Elias Manoni som föreningen haft kontakt med i många år. De har inga möjligheter att betala en universitetsutbildning. Mary har läst till en kandidatexamen på universitetet i Dar es Salaam som hon kallar ”Tanzanias bästa universitet”.
-Jag uppskattar verkligen stödet jag fått från Tanzaling, ni har varit en stor del av den här resan. Jag vet inte hur jag kan betala tillbaka, jag ber Gud välsigna er alla, säger Mary.
Mary Elias har många olika tankar om framtiden och om hur skall använda sin utbildning.
-Under den närmsta framtiden tänker jag utveckla min karriär och entreprenörsskap för jag tror att det är den bästa vägen för att nå mina mål.
Mary Elias säger att stöd till ungas utbildning är mycket viktigt men att hon inte vet vilken väg som är den bästa.
-Men så som Tanzaling har stöttat mig, det är en bra väg.
Läs gärna mer om Mary Elias tankar om ungas situation i Tanzania i artikeln Covid-19, studier och vardagsliv.
Mamaid är ett informationsprojekt om HIV/ aids och mänskliga rättigheter som TanzAling startade 2014 . Hittills har över 15000 personer nåtts av informationen i projektet som på många sätt är ett pionjärprojekt. Grunden är att en lokal läkare eller sjuksköterska står för utbildningen som riktar sig till främst kvinnor på plats hemma i deras egna byar.
Det börjar med att våra koordinatörer Lyoba Mbogo och Bernadetha John väljer ut sex byar som ligger något så när i närheten av varandra. De tar kontakt med byrådet och rektorn för skolan i varje by. Dessa är med och väljer ut kvinnor som kan deltaga i ett seminarium, step 1. Det är kvinnor som ska klara av att ta till sig och sedan förmedla sina kunskaper till andra i byn.De går under benämningen ”popular mothers”och ska vara väl rustade att ta till sig ny kunskap och sedan förmedla till alla andra i sin egen bydel.
Därefter får by efter by en seminariedag med läkaren eller sjuksköterskan som är insatta i projektet. De informerar och berättar och kvinnorna kan naturligtvis ställa frågor. Man äter tillsammans och antecknar noggrant de fakta som presenteras. Grundidén är att de kvinnor som informerats i sin tur besöker både andra kvinnor i byn och berättar vad de fått veta. Varje by är organiserad i olika grupper så det är ganska enkelt att nå många på en gång.
I varje by väljs också under seminariedagen ut cirka sex kvinnor, en selected committee, som får huvudansvar för att kunskaperna går vidare till andra kvinnor i byn, men även till män och tonåringar. Detta sker under en period av sex veckor. Sedan har våra koordinatörer en utvärdering med selected committee som har samlat in de andra kvinnornas anteckningar om vilka som informerats och vilket utfall insatsen gett i första skedet.
När alla byarna är klara och har rapporterat samlas de sex byarnas selected committees för ytterligare en dags utbildning, Step 2, som är en fördjupande och uppföljande kursdag.
Efter en första provomgång i Kili, det som beskrivs nedan, har ytterligare tre omgångar med sex byar i varje fått information. Här har även Step 2 genomförts. Alltså sammanlagt ett tjugotal byar med drygt 40 kvinnor varje gång som fått förstahandsinformation samt en uppföljning med sex kvinnor i varje by som fördjupat sina kunskaper. Alla dessa kvinnor har i sin tur informerat andra i sin tur, i snitt 500 per by. Minst 15 000 människor har vi nått på detta sätt!
Kostnaderna då?
Varje informationstillfälle kostar cirka 4000 svenska kronor allt som allt. Step 2 är lite dyrare. Vi har valt att inte betalage ersättning till kvinnorna som deltar, vilket andra hjälporganisationer gör. Det gör våra koordinatörer tydligt för byråd och valbara kvinnor redan när de undersöker om en by vill vara med. Att byrådet tar beslut och understödjer projektet är en mycket viktig del i projekten. Sedan har vi ändå valt att ge de som är uttagna i selected committee en mindre summa för sitt arbete med insamling och rapportering. De gör ett ganska omfattande arbete och tar ett stort ansvar för projektets genomförande.
Vad tycker våra deltagare?
De flesta har inte tidigare fått någon information av detta slag så det är många frågeställningar som dyker upp under seminariedagen. Att de så villigt går ut och informerar de andra byborna, undrade vi över. ”Ingen har bett oss förut!” . Detta är något av ett pionjärprojekt – trots att så många hjälpinsatser genomförts i alla byar i Tanzania under så många år!
De får ofta hjälpa till med att följa med när någon är rädd för att testa sig. Över huvud taget är provtagning den enskilt viktigaste faktorn till att antalet smittade sjunker. Fler testar sig och får därmed mediciner. De kostar inget och på senare tid kan både testning och medicinutdelning ske på de lokala klinikerna. De behöver inte ta sig långa vägar in till sjukhuset i Nzega. Detta är viktigt för om medicinen tar slut är det inte alltid den sjuke kan ta sig dit i rätt tid. Så länge man tar medicinen är man smittfri.
Under seminariet i november 2018 kom följande frågor upp:
Hur ofta ska vi gå och testa oss? Svar: Var tredje månad.
I tider av vattenbrist blir vägarna längre till vattenkällorna. Kvinnor och flickor får en ökad risk att bli utsatta för övergrepp och smittorisk. Svar: Kommunen har utökat vattentillgången med sju stycken borrade vattenbrunnar under 2017.
Hur ska vi kunna öka kondomanvändningen? Svar: Gratistillgången blir allt större. Stigmatiseringen kring kondomanvändning minskar – men fortfarande kan inte en kvinna bära en kondom i sin väska.
Under 2018 kommer vi att fortsätta med en eller två omgångar step 1 och 2 tillytterligare. Det beror lite på hur regnperioden och odlingssäsongen ser ut. Kvinnorna är hårt arbetande på åkrarna och det är bara i mellansäsongerna som de har möjlighet att deltaga.
